Lofgrenbloggar

Livet kan vändas upp och ner på bara några sekunder - läskigt. Vaknade upp till ett tomt hus imorse (resten av gänget var i Philadelphia) och kände att idag mår jag bra - idag blir det en bra dag. Jag åkte till gymmet innan åtta på morgonen, åkte hem och duschade och åt frukost när pappa ringde upp. Hörde dirket att något var fel och då berättade han att morfar imorse (deras tid) ramlat ihop hemma. Mormor hade efter några panikslagna minuter ringt efter en ambulans och han hade som tur var kommit till sjukhuset rätt snabbt ändå. Det visade sig att han fått en blödning i hjärnan :( Dock pratade han och var uppe och gick så det var väl rätt okej med honom förutom att huvudet gjorde ont. Nu är han på operation och tummar och tår hålls för att allt ska gå bra.

Att man kan vara så glad ena sekunden och sen så fort man får en dålig nyhet så vänds hela världen upp och ner och allt blir bara blääää :( Morfar är en av de mest vältränade personerna i släkten och så händer det honom liksom. Det är fel!! Det får ju än att inse att det kan hända vem som helst... Dessutom mår jag så dåligt över att jag inte är där, sover över hos mormor så att hon inte ska vara ensam, kramar morfar och tröstar mamma. Jag vet att jag inte kan göra något åt det - men att vara på andra sidan Atlanten när en familjemedlem inte mår bra, det är riktigt jäkla jobbigt.

Just nu skulle jag kunde åka hem med en gång för att få krama om mormor, men tror hon skulle bli arg då så jag håller mig här tills jag vet hur allt går ;)

Morfar har ni där i bakgrunden..