Envisa lilla jag!

Eftersom jag är född i Brosché-släkten (morfars sida) så har jag också ärvt den envisa sidan. Bara att fråga pappa, mormor och andra ingifta människor ska ni se - det är inte många Broscheare som inte är envisa... Ibland är det positivit för man kan faktiskt komma långt med att vilja komma långt, men ibland kan det också vara en nackdel. Idag är en sådan dag... Som jag skrivit tidigare så gjorde jag något med min fot förra veckan på kickboxingen och har haft ont hela veckan. Idag var det då fredag igen och eftersom det inte gjorde lika ont idag så var jag ju bara tvungen att gå. Det gick bra den första halvtimmen kanske, men sen gjorde nästan varje rörelse ont - men jag är ju Ida och körde på ändå... Envis som få!

Så nu blir det lite "gå på vänsterbenet" ett tag och massor av salva för att få bort muskelvärk. Inte för att jag vet om det är en muskel jag har ont i, men får köra på det tills det slutar göra ont eller tills det inte slutar göra ont och jag för åka till doktorn - för såhär kan jag ju inte ha det - det är ju kickboxing nästa vecka också ;) Hihi!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0