Lofgrenbloggar

Jag är ju faktiskt här för att jobba - även om det kanske inte är det som syns på bloggen ;) Jag spenderar ju mycket tid med S så det är faktiskt svårt att inte fästa sig vid henne. Ibland vill man bara ge upp när hennes humör är som det är, men ibland trycks hjärtat ihop och tanken slår en "Hur ska jag kunna lämna detta lilla troll??" Så kände jag i lördags när jag kom gående och möttes av en cyklandes S med ett stort leende på läpparna. Man såg så väl att hon var hur glad som helst och att hon ville visa mig att hon faktiskt får cykla på sin vitrosa cykel! Vid sådana tillfällen trycks hjärtat ihop och man vill stanna föralltid!!