Lofgrenbloggar

Hemlängtan.. Vilken hemsk känsla! Jag var hur nära som helst på att åka till flygplatsen och sätta mig på nästa flyg hem.. Men varför ska jag göra det? Det enda som händer hemma är att tiden går, och alla blir ett år äldre. Men det gör ju absolut ingenting! 

Efter att ha skickat sms till Malin och fått bra svar, gråtit, gråtit och pratat med pappa bestämde jag mig för att det måste finnas en anledning till, både varför jag är här men också varför jag har hemlängtan. Jag visste ju att det i bakhuvudet fanns anledningar. Två stycken närmare bestämt. Pappa tvingade mig iprincip att prata med mina värdföräldrar på kvällen. Jag visste att han hade rätt, så det fanns inget annat att göra!

Pappa <3


När de kom hem på kvällen satte jag mig ner, tog ett djupt andetag och pratade! De lyssnade, forstod var jag pratade om och kom fram till lösningar. Klumpen i magen försvann med en gång! :D Hur bra som helst. Så nu ska jag klara det här, det ska jag!!

Det gäller bara att ha små delmål hela tiden så att man känner att man klarat av saker hela tiden! Får sätta mig ner och göra en sådan tror jag :)

När man är borta från sin familj förstår man verkligen hur mycket familjen betyder för en. Hemma är man allt bra på att ta dem för givet. De finns alltid där, alltid! Nu vill jag prata med dem hela tiden helst, men jag kan inte det. Både för att jag inte kan sitta vid datorn hela tiden, men också för att jag längtar hem mer när jag pratar med dem. De är så fina min familj!