Lofgrenbloggar

Nu är familjen påväg! Med största sannolikhet är de någonstans över Atlanten och äter någon "god" flygplansmat och tittar på någon film. Jag sitter här hemma och är nervös!! Jag har inte träffat familjen på över fyra månader, och de har inte träffat mig över fyra månader.

Jag vet att de är min familj och när vi träffas så kommer allt att vara precis som vanligt igen. Men ändå känns det lite konstigt på något sätt. De har inte hört mig prata engelska, inte sett mig köra bil och inte träffat mina nya vänner. På något sätt har jag stängt ute dem från mitt liv här för att slippa ha hemlängtan hela tiden. Visst, de finns där på skype varje dag - men i det vardagliga livet finns de inte där längre. Har jag "akuta" problem så får jag lösa det själv - mamma är inte längre ett telefonsamtal bort. Är jag sugen på någon svensk mat så kan inte pappa göra det - jag får göra det själv (har ju hänt så himlans många gånger menar jag). Och jag måste hålla tillbaka mitt behov av att vara systern som tjatar - för Elin bor inte längre i rummet bredvid ;)

Jag har byggt upp ett eget liv här alldeles själv och nu kommer de hit och hälsar på. Missförstå mig inte, jag kan inte vara gladare för att de kommer hit - men det känns lite skumt på något sätt ;)


Nu träffas vi igen! Som Elin sa - på samma kontinent i samma land öga mot öga. Inte öga mot öga genom datorn! ;) <3